Lars-Erik Andersson i Ulricehamn avled den 14 juli. Lars-Erik spelade i ULC liksom hans maka Anna-Lisa och dom var med på flera av resorna till Öland.
Lars-Erik med sitt dragspel på Öland.
Just på bouleresorna till Öland skapade Lars-Erik och Anna-Lisa en gemytlig stämning med sitt medryckande musikaliska framförande med sina dragspel.
Lars-Erik skulle i oktober ha fyllt 87 år.
Ett rygg- och muskelproblem har spökat från och till den senaste tiden. För det mesta har jag haft botemedel som hjälpt men i tisdags fick jag inte ordning på problemet. Tog värktabletter och körde Qigong med Lisbeth som ledare, men det räckte inte. Fick därför på onsdagskvällen lämna återbud till Ulricehamns tävling – en tävling vi sett fram mot att få spela. Göran Carlén har dock välvilligt bidragit med den totala resultatlistan.
Hela resultatlistan ser du här!
Prispallen den 6 juli, segrande DAL med Christina och Jan Ahlberg flankerade av t.v. tvåan SKN med Gudrun Andreasson och Jan-Erik Johansson och t.h. trean ISK med Marianne och Jan-Erik Wennerbert.
Måndagen den 19 juni kände vi för att åka ut på en dagstur. Då är Bohuslän ett säkert kort på lagom avstånd och när vädret dessutom passar perfekt för en utflykt så fick det bli så.
Vår vana trogen så blir första stoppet när vi kört över Tjörnbron där man hittar en välordnad rastplats med bra toaletter. Känner man för det så finns det även en servering att tillgå. Och som man ser så är vädret med oss…
Efter ytterligare bilfärd in i Bohuslän och med hjälp av en färja hade vi räknat med att njuta av en glass i Flinks handelsbod. Men icke sa Nicke, där har man bara öppet på lördagar och söndagar så här års så vi fick fortsätta resan, nu på allt krokigare och smalare vägar.
Nu var vi i Orust kommun och Ängön. Här var det dags för dagens andra färjeresa, och i väntan på avgång som skulle dröja 15 minuter, tog vi fram karta och GPS för att planera resans fortsättning. Vi stod ju först i kön och tyckte vi hade gott om tid, när bilen bakom oss tutade. Jag kollade i backspegeln och såg att det inte var någon vi kände. Dom tutade igen och vi förstod inte varför dom gjorde så, ända tills vi hörde dom frågade om vi inte tänker köra ombord någon gång! Till vår fasa såg vi att bommen var uppfälld och de många bilarna efter oss var naturligtvis lite irriterade. När vi väl kom över på andra sidan försökte vi snabbt komma iväg…
Nu hade vi kommit till Fiskebäckskil där vi tänkte få en lunch och hittade Gullmarsstrands restaurang. Inget dåligt ställe då hotellet låg vackert vid vattnet, hade flera hundra rum, så där gästade säkert många som deltog i konferenser och liknande. Mycket segelfolk också naturligtvis.
Här väntar Lisbeth att bli serverad ”dagens” på uteterrassen. Kanske trodde vi att ”dagens” i Bohuslän alltid innehåller räkor, men icke sa Nicke. Det blev en köttbit (fläskytterfile) med kanongott mos samt grönsaker. Vi kostade på oss att ta kallt bordsvattnet till maten.
Mätta och belåtna tog vi en promenad bland de pittoreska husen som låg tätt och gemytligt ”utkastade” i bergs- och vattenmiljön. Dom behövde inte känna sig ensamma som bodde här för grannarnas vackert inglasade altan var på armlängd avstånd.
Härligt smala gator som var stenlagda och de vita välskötta husen med sina inglasade altaner imponerade verkligen på oss.
Det var många hantverkare som renoverade de läckra husen, för att stå färdiga när den verkliga högsäsongen kommer till midsommar…
Här fick vi en klump i magen: Hur kan man förstöra den idylliska miljön med dessa 6 fula tvåvåningshus där varje hus har egen båtplats? Har det varit fiskare som sålt sina båthus för en oemotståndlig köpesumma? Man undrar verkligen om det inte fanns någon byggnadsnämnd i kommunen som satte värde på den idyll som fanns?
Nu var vi riktigt sugna på en go kulglass och ställde kosan till Grundsund (Saltön på TV) och vid kyrkan finns en parkeringsplats. Läste P 2 tim och så lite text till.
Från kyrkan gick vi över bron där man gissar att man här åker man mer båt än man åker bil. Verkligen inbjudande.
Här ser vi ännu ett hus från TV-serien Saltön och mitt emot fann vi en glasskiosk med go kulglass. Så efter ca 25 minuter drog vi oss tillbaka till bilen. Ve och fasa: En lapp på rutan meddelade att vi fått P-böter! Nu läste jag även texten längre ner på skylten: Man skulle ha en P-skiva! Jag har aldrig i mitt 55-åriga liv med körkort haft någon P-skiva mer än jag lånat en någon gång då jag varit i Halland. Man är ju mest van vid en P-automat där man betalat för sig. Så tack Grundsund för denna gång och njut av de 400 kronorna för 25 minuters parkering.
Avslutningsvis så ställde vi kosan hemåt igen och detta genom att köra racer på E6:an. Att det var 110 som gällde, kunde man inte tro då det var rena racerbanan. Nu förstår jag varför det händer olyckor även på breda och bra motorvägar. Och det är inte mycket bättre på R40 mellan Landvetter och Borås. Lyckliga att vi kom hem helskinnade såg vi ändå tillbaka på en kanonfin utflykt till Bohuslän.
Mestadels tidigare SVIF-spelare drabbade samman på Stationsvallen i helgen. Två stycken 7-mannalag iklädda röd-svart (Milan) och svart-grönt (Dortmund) skulle spela 3 halvlekar à 15 minuter och man hade en domare som sakkunnigt skötte sysslan i stil med Assar Isaksson: Mycket pondus utan större fysisk insats. De röd-svarta tog en stadig ledning i första halvleken (15 min), andra halvlek hade något lägre tempo och det var säkert det varma vädret som bidrog. För inget av lagen var intresserade att spela en tredje halvlek utan kom överens om att samtliga spelare istället skulle lägga en straff var. Nu var det de svart-gröna grabbarna som vann med ett mål. Tips till förbundskapten Andersson: landslaget hade tjänat på att ta en titt på dagens straffläggare…
Lagen ställde broderligt upp för att bli fotograferade efter en kanonbra insats.
Klicka på bilden för att få den större…
Klubbmästarna i singel-KM 2017, Daniel Thomsen och Marianne Eliasson.
Förra årets succé med en Elvis-gala i Hällstads kyrka samlade 210 personer. Då stod kyrkans man, Lars Kempe, och Arne Johansson och Jimmy Sjölund för en mycket uppskattad underhållning. I år arrangerade dom en ny Elvis-gala i Fänneslunda kyrka och denna gång förstärkta med Tomas Klasson och två körtjejer. I år räckte inte kyrkan till, det kom 390 personer! Man fick knö in 7 personer i varje bänk som var avsedd för 6 personer och ändå fick många stå upp. Och det blev en bejublad föreställning och för mig var Jimmy Sjölund i sitt esse, för även om han var bra i Hällstad så glänste han, nu som en fulländad Elvis-kopia. Tillsammans med duktiga Arne ”Riset” Johansson och Tomas Karlsson med tjejer samt Lars Kempe visade ännu en gång publiken sitt stora gillande varför man får se sig om efter en större kyrka då ryktet om detta populära arrangemang säkert sprider sig. Som avslutning höll Lars Kempe en andakt. Innan vi lämnade kyrkan fick vi njuta av ”O store Gud” som framfördes så vackert att det var rörande.
Fänneslunda kyrka som var överfylld vid Elvis-galan.
Kurt Carlén i sitt esse som tävlingsledare
Han var mycket aktiv inom föreningslivet, och vi känner honom mest för sitt stora engagemang inom boulen på Öland.
I flera år åkte vi från Hökerum, ja stora delar av Sjuhärad, till Öland och Kurts populära tävlingar där. För Kurt fanns det inga begränsningar när det gällde att ordna allt för en lyckad tävling. Minns de allra första tävlingarna som spelades på Färjestadens fotbollsarenas parkering med ca 200 deltagare, där allt ingick. Började med långbord och frukost, spel, kaffe, lunch, kaffe och på kvällen grillfest. Boendet bokade han in på Eriksöre Camping i stugor, villavagnar eller husvagnsplatser. Kurt var en säker tävlingsledare och fick senare hjälp av sonen Thomas. Även brodern Göran som genom sina boulekontakter i SSÖ och övriga sjuhäradsklubbar hjälpte Kurt.
Kurt och Göran växte upp i Borås, på ”nedre” Norrby, tror gatan heter Skånegatan. Även Hökerum var en ort som Kurt i unga år var verksam i genom sitt arbete, då han körde ut bröd från Arne ”Bagarn” Karlssons bageri (tror det hette Vings Bageri) och låg i bottenplan på hyreshuset vid Vingvägen (i dagligt tal kallat för ”stadshuset”).
Jag kände ett tomrum när Göran meddelade det tragiska beskedet, men vi var många, både i Sjuhärad och i hela östra delen av Götaland, som fick lära känna Kurt och hans enorma intresse för föreningsarbete. Kurt skulle den 11 augusti ha fyllt 92 år.
Kurts tävlingar samlade alltid många deltagare.
Ulricehamns boule provade ett nytt grepp då man arrangerade Bogesundsfighten den 10 juni. Det var 4-manna och man spelade växelvis 2 dubblar/singel-trippel/2 dubblar/singel-trippel/2 dubblar. Jag trodde att fler ville prova på detta upplägg, men det kom bara 12 lag till start, och 4 av dessa var från den egna hemmaklubben. Upplägget var inte helt fel men med lite finslipning i vissa detaljer kanske det kan bli riktigt lyckat. Det svaga intresset kanske berodde på skolavslutningar och andra familjära uppgifter som kom i första hand.
Hökerum ställde upp med ett lag bestående av Per-Ola Eliasson, Barbro Almgren, Christer Green och Eddy Persson. Av ULC’s 4 fyra lag fick vi möta 3 av dessa. Vi började mot Efraimsson/Rygert/Sjölund/Rapp och fick bösst med 7-13 och 7-13. Fortsatte mot ULC’s Gary och Lillemor Anden/Olof Appelbäck/Holde Metzger där vi vann med 13-11 och 13-3. Nästa ULC-lag vi mötte bestod av Enander/Johansson/Kling/Svensson där vi förlorade med 9-13 och 5-13. Nu fick vi möta annat än ett hemmalag, nämligen ett från KIF och SKA med Sirkka och Kjell samt från SKA Inger och Tommy Bäck. Två matchvinster för oss med 10-9 och 13-7. Nu började vi tro på en bra placering men mot BBC med Andersson/Claesson/Syrjälä/Öhlander fick vi ”bara” 1-1, då de förstnämnda vann med 13-9. HÖK hade i den andra matchen ledning med 12-0 då BBC förstod att det var allvar och gick upp till 10 innan HÖK avgjorde. Facit: HÖK fick totalt 5 matchvinster och hamnade på en bra 6:e plats.
Den 6 juni arrangerades Klosterboulen 1 i Åskloster. Klassen var V55d och man spelade 5 omgångar monrad. Traditionellt spelade jag tillsammans här med Hans Johansson från SSÖ – ett samarbete som skapades under mina år i Sansjö, då Hans och jag fick spelet att stämma bra. Och i sommar spelar vi 4 tävlingar tillsammans: Klosterboulen 1, Rana-cupen (där Regina förstärker trippel-laget), Klosterboulen 2 och Kållecupen (premiär för oss).
Men den 6 juni startade vi med 2 vinster, först mot ett lag från Derome följt av ett hemmalag från Åskloster. Precis som första matchen blev vi till den tredje matchen placerad på extrabanorna på vägen, vilka var svårspelade. Nu fick vi hårt motstånd i form av Kungsbacka-spelarna Jan-Åke Petersson och Jan Viberg. Då fick vi ”pisk” och fick slicka våra sår under lunchpausen. I fjärde matchen mötte vi två damer från Tullbron och där hade vi medvind och tog en viktig seger. Nu hamnade vi väldigt långt upp i listan och fick åter möta våra duktiga spelare från Kungsbacka. Och under första delen hade vi lite svårt mot dom, men dom fick inte allt dom pekade på. Vi närmade oss och matchen drog verkligen ut på tiden. Till slut var det bara vår match som pågick och nu blev det spel inför en stor publik. Kände stöd från flera goa vänner och inte minst från Sansjö-spelare. Helt plötsligt fick jag till läggen och det på ganska långt avstånd, vilket blev svårare för motståndarna och med publikstödet kom vi upp till 11-11 då jag lag ut lillen på ca drygt 9 meter. Fick första klotet 10-15 cm från lillen. Motståndarna sköt bort det klotet men jag la ett nytt på samma avstånd. Till slut sköt motsåndarna bland kloten och blev glada som tusan – nu har vi den, sa dom. Vi stod lugnt och tittade på dom och undrade vad dom menade? Vi hade två klot på nära avstånd och likheten mellan kloten gjorde att dom tog miste. Vi hade alltså 13:e inne och motståndarna hade 2 klot var och sköt men missade båda. Att jag fick läge för mina lägg berodde naturligtvis på att Hans höll rent med sina skott när motståndarna blev närgångna. Dagen var räddad för oss som slutade på 5:e plats av 52 deltagande lag, precis före Jan-Åke och Jan som blev 6:a.
