På grund av en mängd spam i form av illegala kommentarer på min sida, har jag tvingats att införa registrering av er som vill kommentera artiklar/uppgifter på hemsidan. Detta för att få slut på oönskad mail. Du kommer till registrering när du klickar på kommentarer.
Ja, närmare en serieseger går inte att komma, om man inte vinner serien. Och laget har gått från klarhet till klarhet. Om jag inte minns helt fel så hade laget en 8:e plats efter första sammandraget i Skövde. En svag lördag försvarade en omändring i lagen och söndagen blev en succé. Nästa sammandrag gick i Svenljunga och SSÖ trampade på riktigt bra igen och när man åkte till Mölltorp för ett avgörande sammandrag hade man en 5:e plats i bagaget.
I Mölltorp gick man obesegrade genom sammandraget och det var egentligen bara en sak laget behöver förbättra: Värm upp före första mötet. På lördagen mötte man BK Strand 2 först och efter en halvtimma låg båda laghalvorna under med 1-9 och 0-8. Men man kom nästa ikapp då man ”bara” fick stryk med 9-13 och 11-13. Väl uppvärmda knådade man till BKS-arna med 13-7 och 13-7 och fick oavgjort. Likadant på söndagen och då var det Dalsjöfors som fick ”nytta” av SSÖs tröga starter genom vinst med 13-9 och 13-9. SSÖ vaknade åter och vann med 13-10 och 13-4 och oavgjort även denna morgon.
Lördagens övriga 2 matcher gav segrar: 3-1 mot Tibro och 4-0 mot Bonbon 2. När man startade på söndagen låg SSÖ på 3:e plats, bara 2 poäng efter ledande Grodan från Åmål. Efter seger mot Carlsborg med 4-0 och +17 i kvot blev det plötsligt tal om att SSÖ kunde vinna hela serien. Man räknade på alla tänkbara sätt och när laget mötte Borås Petanque i sista klubbmötet såg det väldigt bra ut ett tag. Lag 2 fick ganska snabbt 13-0 och Lag 1 hade en ledning som dock tappades i slutet (8-13). Om båda lagen vann sina sista matcher så skulle seriesegern vara klar och Lag 2 hade inte tappat sitt spel från matchen före – tvålade till BOR-laget med 13-1, men det kom tyvärr grus i maskineriet för Lag 1 (inte konstigt när man spelar på en grusbana). Man förlorade med 2-13 och nu gick intresset till matchen Grodan-Tibro. Hoppet tändes! Tibro hade en ledning med 2-0 och om Grodan inte lyckades vända till 2-2 så var det klart för SSÖ.
Vi (ÖSS) åkte hem för att senare få slutresultatet via mail. Förlåt om tankarna gjorde att man undrade om Tibro sedan bara ställde ut skorna, för rutinerade grodor vann båda de sista matcher med övertygande 13-0 och 13-2. Därmed blev Sansjös öppenlag tvåa och med en imponerande match- och klotdiff, som är betydligt bättre än för seriesegrarna.
Men jag vill gratulera Grodorna till seriesegern och önskar dom lycka till i kvalet för spel i förbundsserien 2011. Ett konstaterande från mig är (som grodorna förstår) att utbildning lönar sig… Och Sansjö är garanterat kvar i div 3 nästa år – bara det är en prestation för en relativt ny klubb.
Vi som spelade för SSÖ i Mölltorp var Gerd Sandin, Mona Carlsson, Jan-Åke Brandt, Gunhild Carlén, Hans Johansson, Eddy Persson och Göran Carlén.
Onsdagen den 15 sept samlades spelare från Östsvenska BF och Wästgöta/Dahls BF i Jönköping för att utkämpa en distriktsfight. Varje distrikt hade bemannat var sitt styrelselag och var sitt distriktslag och man spelade i 6-mannalag.
Hela spelarstyrkan från WDBF till vänster och ÖSBF till höger samlade under en paus.
Klassen man tävlade i var V55MX6 och man spelade totalt 11 matcher i varje klubbmöte. Började med 2 tripplar följt av 3 dubblar och avslutade med 6 singlar.
Hilbert Björkdahl, ÖSBFs kontaktman, deltog i sitt distriktslag.
Dagen började med att spelarna presenterades och vilken klubb dom kom från. Men innan regler och förutsättningar drogs samlades alla för att hedra ÖSBFs store man, Christer Egonsson, som nyligen gått bort, med en tyst minut.
Målet med denna distriktsfight var inte att toppa lagen och till varje pris vinna. Nej, tanken var att prova en form av tävlingsutbyte mellan våra distrikt och om det blev uppskattat kunde bli en tradition. Och kanske i förlängningen också sprida sig till ett samarbete med fler distrikt.
May-Britt Andersson från Skara spelade för WDBFs styrelselag.
Först ut var distriktslagen som mötte resp motståndares styrelselag. Ganska snart förstod man att det skulle bli jämna matcher. Men också oväntade resultat, då jag säkert inte glömmer det styrelselag jag deltog i och som mötte ett starkt ÖSBF-lag och låg under med 0-9. Ingenting talade för något annat än en klar ÖSBF-vinst, men plötsligt vände det och efter bl.a två 5:or vann vi med 13-9. Vårt andra styrelselag gick dock på pumpen mot ÖSBFs distriktslag så efter trippelmatcherna stod det 1-1.
Nyckfullt väder gjorde att vi började spela utomhus, för att efter lite regn flytta inomhus. Då strålade naturligtvis solen igen och efter lunchuppehåll gick vi ut. Och då kom det naturligtvis regn och vi flyttade in. Nästa gång solen åter försökte locka ut oss hade halva styrkan tröttnat och stannade inne för att spela dagens sista singlar.
Hur gick det då? Jo spelmässigt vann WDBF med 3-1 efter 24,5 mot 19,5 i matchvinster men den största vinsten tyckte både Hilbert och jag (som dragit igång distriktsfighten) att det var spelarnas entusiasm och lovord för tävlingen. Detta innebär naturligtvis att vi återkommer nästa år och då med spel i WDBFs distrikt. Detta ska då föregås av kval inom resp distrikt och de bästa lagen kommer till distriktsfighten.
Slutligen vill vi tacka alla spelare som tog sig till Jönköping för att delta och dessa kom från ett stort upptagningsområde: ÖSBF hämtade bl.a spelare från Öland, Växjö, Virserum, Vetlanda, Gränna och Jönköping – WDBF hämtade sina spelare från bl.a Karlsborg, Skara, Tibro, Lidköping, Dalsjöfors, Borås, Ödenäs och Svenljunga.
Den traditionsrika bouletävlingen Guldmixen spelades under helgen på Övrarpsbanorna i Dalsjöfors. 37 lag från hela södra Sverige hade kommit för att pröva sin klotsäkerhet. Tävlingen genomfördes med fyra monrad följt av A- och B-slutspel.
I finalen lyckades Borås GIF:s Salme Carlén och Lars-Erik Fritioff besegra svenske mästaren Kenneth Johansson och Elsie Svensson från Varberg.
Klicka här för att se resultat
Mitt eget betyg på tävlingen:
Kan inte lämnas då jag inte själv deltog denna gång.
När sbfonline.se startade och jag började använda detta förträffliga verktyg upptäckte jag bl.a en uppgift som jag saknade. När jag då anmälde mig till en tävling fick jag ändå ringa arrangören och fråga när tävlingen startade. Denna uppgift ville jag ha med i sbfonline och meddelade Fredrik Dahlén mitt önskemål. Efter en tid – bl.a efter hjälp av Jalle – kom så uppgiften med, vilket alla säkert har upptäckt. Det står i tävlingskalendern ”Start” och tt.mm. Tyvärr gav den korta text möjlighet till missförstånd från uppgiftslämnarna. Några angav tiden då man senast ska vara på plats (vilket var meningen) och några angav tiden då själva spelet startade. Och då blev det ju fel.
Jag funderade länge på problemet och tog till slut åter kontakt med Fredrik. Vi enades då om en ny text som ingen kunde misstolka. När arrangörerna lägger in sina tävlingar för 2011 finner man därför en ny text: ”Anmälan om närvaro senast” och tt.mm (timma.minut). Därmed tror jag att uppgiften fungerar perfekt.
Det var ett glädjande besked jag fick på lördagskvällen från Öland. Gunhild hade fått besked ”hemifrån” att vårt lag i Knalleserien vann A-slutspelet. Vi var båda förhindrade att vara med under slutspelsdagen så vi skulle på avstånd få höra utvecklingen. Jag säger inte att det var bra gjort TROTS två reserver, utan det kan mycket väl vara TACK VARE två reserver, som gav järnet och gjorde en strålande insats. Sansjö 3 med Astor Eriksson som lagledare tog därmed ännu en seger i knallespelen.
Jag saknar resultat från slutspelsmatcherna men har i resultatlistan sett att Sansjö även la beslag på 3:e-platsen genom en stark insats av Sansjö 2. Så nu polerar vi kloten och kommer igen i InneKnallen 2010-2011.
Christer Egonssons varma hjärta ingav som ingen annans en känsla av samhörighet för alla oss som hade glädjen att möta honom på och vid boulebanan.
För Christer stod ingenting i vägen för boulen. 50-årsdagar, bröllopsdagar och andra jubileer fick oftast stå tillbaka då klubb och distrikt ville ha hans bistånd. Vi hann få 35 år av hans outtröttliga hjälp och härliga gemenskap.
Christer var med och utvecklade Östergötlands första bouleförening, Boule von Platen.
Han såg många bouletalanger födas, växa upp och nå framgångar. Han följde dem alla med stort och genuint intresse.
Två SM, otaliga seriespel och tävlingar är hans verk. Hans bortgång är en stor förlust för Boulesverige.
Christer Egonsson blev 56 år.
(hämtat från SBFs hemsida)
Det var en mycket glad Herman Thorell som meddelar att POMs stora tävling i Borås boulehall – Fyrlingen – fått nationell status 2011. Klubben får då starta det nya tävlingsåret eftersom Fyrlingen kommer att spelas 8-9 januari. Den tradionella starten på tävlingsåret har tidigare varit 24-timmars, men rykten från vanligtvis välinformerat håll säger att denna tävling läggs ner.
Hur som helst – ett stort GRATTIS till Herman och hans klubb till nationell status. Ett mål som dom arbetat för en ganska lång tid.
Det var en mycket nöjd Bertil Tunje som meddelade att ”hans” veteranlag vann årets seriespel i div 5. Och laget förlorade inte en enda match. Bra gjort. Kollegerna i div 4 fixade en tredje plats.
I öppen-serien har div 4 spelat färdigt där Sansjö haft sitt nya öppenlag i år. Det blev en tuff uppgift för Stefan Gustafsson & Co men laget lärde sig mycket och tog för sig allt bättre. Det räckte ändå inte för att undvika jumboplatsen, men nu slipar dom säkert formen för att komma tillbaka 2011. Ett år som seriesystemet görs om radikalt i öppna klassen. I div 3 – högsta distriktsserien – har Sansjös lag klättrat upp på en 5:e plats inför det avslutande sammandraget i Mölltorp 18-19 september.
Men vad har hänt med Dalsjöfors serielag? I öppna seriens div 3 ligger DAL sist och i veteranserierna har DAL lag i div 1, 2 och 4 och har intagit sista platsen i samtliga serier. Individuellt duktiga spelare som tydligen inte får till det i lagspelet. Men vi kan nog räkna med mera taggade lag i nästa års serier…
Ja, nu börjar jag tror på en högre makt som styr mer än vi känner till. Gunhild och jag deltog i årets Kindsmixen V65MXd, vilket vi även gjorde 2009. Då – förra året – gick vi obesegrade igenom monradspelet och hade då plats 1. Allt fungerade kanonbra och vi hade stora förhoppningar inför slutspelet. I alla fall första matchen, då vi skulle möta ett lag som vi tidigare mött i monradspelet och vunnit med 13-2. Motståndarna var också ganska säkra på matchens utgång och spelade tydligen avslappnat och lugnt. Då kom det troll i spelet för oss, och vi fick storstryk, och fick något överraskade pysa iväg hem.
I år flöt spelet ännu bättre i monradspelet – obesegrade och på 1:a plats i monradspelet med 4 segrar och en kanonbra klotskillnad. Detta genom klara segrar över lag från Bollebygd, Skene, Skene och Kronäng. Återigen skulle vi möta lag nr 16 i första slutspelsmatchen. En god vän (Fiffi) kallade på mig och upplyste mig om hur det gick förra året. Jag sa att jag vet men kände mig ändå ganska lugn. Så bra som det gått tidigare så borde vi inte torska en gång till. Hemmalaget med Eli och Egon Gustafsson väntade på oss på bana 1. Vi tog en hyfsad ledning och såg nog inte oss hotade förrän motståndarna kom ikapp oss till 10-9. En ursel omgång och dom tog en 4:a, så var det samma visa igen! Bara att pysa iväg hemåt.
Vad gör man? Börjar konditionsträna? Eller talar om för dom grå cellerna (om man har flera) att ingen match är slut förrän man är på 13. Det påståendet har man dock hört sen man började spela boule. Så nästa år får vi vända trenden…
Mitt eget betyg på tävlingen:
PLUS: Bra tillslutning av lag (32 st), och ett bra arbete av tävlingsledningen, gav en trevlig stämning på tävlingsplatsen. Jag tycker samtidigt att en tävling med slutspel är lockande, för alla har chansen till bra placering även om man förlorar en eller två matcher. Åsså förträfflig kioskservice där man även erbjuds möjlighet att köpa lunch.
MINUS: Ja, nu var jag ju inte där hela dagen – tillhörde den första gruppen som fick åka hem. Men bortsett från att slutspelet inte funkade för oss, så var det klena eller obefintliga deltagandet från närliggande klubbar en besvikelse. Och de klubbar jag avser är klubbar som själva arrangerar tävlingar. Det kan lätt bli en ond trend – dom kom inte till oss så då….
