Ydde.se

Efter den senaste tidens aktiviteter på många håll så tror jag att det var då kroppen sa ifrån. Detta hände i onsdags Vecka 7 då jag inte minns kl 11 vad jag gjorde kl 9 exempelvis. Så fortsatte hela dan, jag glömde bort ett styrelsemöte i SPF, jag visse inte kl 17 om jag ätit någon lunch. Mitt viktigaste dataprogram, där jag gör 99 % av mina alster, ballade ur så jag fick anlita Daniel. När han ville ha koder och lösenord så var dom helt borta i mitt översta kontor. Nu blev Lisbeth och barnen oroliga och jag märkte naturligtvis att mitt minne var dåligt, men otroligt tacksam att Daniel fixade dataprogrammet. Det lättade jättemycket.

På lördagsförmiddagen blev det ett besök här på Akuten, Borås sjukhus.

På torsdagen hade jag som första uppgift att ”läsa in” koder och lösenord och andra saker som tillfälligt var borta. Minnet hade kommit tillbaka till största delen men det kändes lite tungt i huvudet. Fredagen likadant så på lördagsmorgon tyckte Lisbeth att jag skulle ringa 1177. Dom gav mig beskedet att åka till Akuten i Borås. Och till min stora glädje var det otroligt lugnt där – efter 1 timma hade dom både dator-röntgat huvudet, tagit EKG och en mängd andra prover. Alla gav svar att det var inget som kunde ge mig mina besvär, men dom ville behålla mig till söndagen för observation. Hamnade på Rehab V55 (avdelning för stroke), där jag fick lämna uppgifter om det mesta i mitt liv. Nu väntar två undersökningar  som jag kommer att få kallelse till, en EEG-koll och en magnetröntgen. Innan detta blir gjort rekommenderar läkaren att jag inte kör bil. Inte lätt då att bo på landsbygden när frugan inte kar körkort.

Under mitt besök på Borås Sjukhus började jag förstå att en orsak till mitt hälsotillsrånd kan vara stress och för mycket engagerad i många olika uppdrag. Och det var inte svårt att förstå att detta håller inte i längden. Kommer nu kraftigt minska mina uppdrag och börja tänka på mig själv, och min familj. Försöker avsluta påbörjade projekt (ev med lite hjälp) och inte ta på mig ”måste-uppdrag” – uppdrag som har dagar och tider spikade, utan ställa upp sporadiskt när jag känner att det kan passa mig. Hoppas jag snart kan komma igång igen i maklig fart…

Daniel har fokus på det kommande Vasaloppet och körde Västgöta-loppet i Ulricehamn, dels för träning men också för att få en bättre startposition i Sälen.

Daniel var glad och ser nöjd ut bara ett par minuter efter målgång. Placering 136 av 705 startande.

Mamma och pappa och kompisen Erik Dahlén beskådade Daniels framfart under varvningarna. Loppet kördes vid Lassalyckan i Ulricehamn och Erik hade koll på varvtiderna, vilka varierade väldigt lite. Men att det skulle fattas så lite för en bättre startgrupp i Vasaloppet grämer Daniel lite, som själv skriver så här:

Det har nu gått några dagar sedan Västgötaloppet i lördags och man har hunnit få lite distans till loppet. Träningen fortgår med oförändrad intensitet (kanske till och med ökat lite) och seedningen från loppet har kommit. Det blev startgrupp 7 för min del vilket jag inte är riktigt nöjd med. Hade ju hoppats på startgrupp 5 eller 6 men missade startgrupp 6 med en minut och 46 sekunder.

Söndagen den 7 februari blev en sportsöndag för Lisbeth och mig. Redan kl 10.15 bar det iväg till Fristadshallen där vårt barnbarn, Daniels grabb Lukas, spelade innebandyturnering för Södra Vings IF.

Lukas under en rast i Fristadshallen.

Det var många lag med i turneringen och det var i ådersklassen födda 05/06 som deltog. De flesta lagen bestod av spelare födda 05, medan SVIF-laget hade de flesta ett år yngre, varför uppgiften blev tuff för det röd-svarta laget. Lägg därtill att SVIF-arna inte fick med sig godkänt antal spelare inkl avbytare och därför fick flera spelare spela oavbrutet.

Men vad som måste ha blivit en behållning av tävlingen var det goa kämpandet som alla visade och laget kommer säkert att snart ta för sig ordentligt i snar framtid.

Efter startmatchen i Fristad blev det snabbt en resa till Ulricehamn (via en korvkiosk) där ett annat barnbarn, Patriks grabb William, spelade ishockey och med sitt lag UIFs J18. Nu var det seriefinal mot Skara (som hade samma poäng som UIF men bättre målskilland). Det blev en spännande match och undrar om inte farmor Lisbeth var lika heltänd på läktaren som William på isen.

Lagkapten Wille Persson efter en väl förrättad insats, här grattad av farmor Lisbeth.

Skara började starkt och redan efter 5 minuter stod det 0-1. Jag tycker mig ha märkt att UIF-laget behöver lång uppvärmningstid, för ofta blir första-perioden något blek. Men om det är för att ge publiken lite spänning så lyckas dom bra. I matchens fortsättning låg UIF under även med 2-3 men då ökade man trycket mot gästerna och vid 1 minut kvar av matchen hade man ledning med ointagliga 6-3. Precis i slutminuten fick Skara ett välförtjänt tröstmål och skrev slutresultatet till 6-4 för UIF. Wille gjorde ett av målen i mitten av matchen när det stod och vägde. De flesta målen i matchen både för UIF och Skara släppte man in då man hade en spelare i utvisningsbåset. Man vinner inga matcher där men gränsen för tillåtet och otillåtet spel är ju hårfin så det gäller att inte åka på ”onödiga” utvisningar, om det finns sådana.

Hökerums egna SPF-kör underhöll ljudligt vackert på årsmötet, under ledning av Gun Rönn.

Hökerums SPF-are har haft sitt årsmöte i Missionskyrkan där ett stort antal medlemmar hade slutit upp. Ordföranden Bengt Asp öppnade mötet och hälsade flera nya medlemmar välkomna i föreningen. Därefter hölls parentation över två medlemmar som avlidit under det gångna året. Gudrun Lund läste en dikt och tände ljus.

Till ordförande för mötet valdes Tommy Johansson med Anita Lundh som sekreterare. Att justera protokollet valdes Karl-Olof Tiberg och Bernt Udd. Tommy kunde med rutin leda förhandlingarna vilket gjorde att man snabbt kunde avverka de olika punkterna och slutligen ge styrelsen ansvarsfrihet. Bengt Asp fick förnyat förtroende som ordförande och ledamöter som valdes på två år var Jan Lund, Gösta Gustafsson och Birgitta Trygg. Tre står kvar ett år, Ingemar Pettersson, Anita Lundh och Anders Nyström. Till suppleanter på ett år valdes Eddy Persson och Lars Svensson. Revisorerna omvaldes och består av Erik Andersson och Lisbeth Janson med Lena Jönsson som suppleant. Övriga val: Trafik och säkerhet Bengt Samuelsson, folkhälsa Christina Andersson, studieansvarig Gun Rönn, medlemsregister Jan Lund, teaterombud Gun Rönn, hemsidan Anders Nyström och Bengt Asp, boule och mattcurling Eddy Persson, Kent Janson och Olof Larsson, KPR-ombud Ingemar Pettersson, samarbetskretsen Bengt Asp och Anita Lundh. Ombud till distr.stämman Bengt Asp, Anita Lundh och Jan Lund, suppl. Birgitta Trygg och Ingemar Pettersson. Valberedningen omvaldes, och består av Alf Gustafsson, Bernt Johansson och Alf Kihlén.

Blommor delades ut till Barbro Pettersson, Bo Göransson och Gösta Gustafsson för bra insats i frågesporttävlingen och blommor fick även Kerstin Andersson, Britt Vallgren och Marianne Nyman som stod för köket under hela tävlingsdagen.

Göran Sandberg gav en ingående information om gruppen Milda Makter.

Efter kaffepausen underhöll den egna SPF-kören ackompanjerade av Ebbe Rönn och Hans Näslund genom att framföra kända melodier. Göran Sandberg stod sedan för information om gruppen Milda Makter som kommer till Ulricehamn i april. Därefter hyllades Sonja Andersson som nyligen fyllt 95 år genom sång av hela lokalens SPF-are. Efter lotteridragning avslutades årsmötet genom att man sjöng nationalsången.

Tiden går fort och plötsligt har vi varit gifta i 50 år. Det var i Sjöbo-kyrkan som vi sa ja till varandra den 8 januari 1966 kl 15. Vittnen var Sol-Britt och Bosse Johansson och efter vigseln blev det besök hos fotografen.

Brudparet 1966

Därefter tog vi oss till Park Hotel i Borås, som låg mellan Krokshallstorget och Borås Central, där Lisbeths föräldrar Gunborg och Yngve Rundqvist bokat för bröllopsmiddagen. Kaffe bjöd sedan Gunborg och Yngve på i sitt hem på Utgårdsgatan.

Patrik, Sandra och Daniel grattar på vår stora dag.

På guldbröllpsdagen dyker våra tre barn upp och gratulerar och vi skålar i lite champagne och fikar. Då berättar dom att vi dagen efter, på lördagen den 9 januari, ska vara klara kl 11.00 för en utflykt och ska ha packat en väska för övernattning och kläder för bl.a. både fritid och restaurangbesök.

Så kl 11.00 stod vi klara och då kom våra tre barn tillsammans med sina respektive och våra barnbarn och lastade in i bilar. Färden gick till Borås där vi spelade bowling i en timma följt av besök på en snabbmatsrestaurang så vi alla skulle klara en liten bilresa innan vi kom fram till målet.

Under färden västerut var det många tankar och gissningar hos oss och när hela vår nu så stora familj är ute på lite hemliga resor brukar alltid någon försäga sig. Men inte nu inte.

Målet var Göteborg och bilarna körde in på Gothia Towerns Hotell’s parkering, och vi undrade vad som väntade oss nu. Jodå, våra barn med de sina hade bokat rum för alla 14 personerna i Gothia Towern 3, det nya tornet. När vi checkat in på våra rum var det festlig start i ett av våra barns rum, där vi fick avnjuta champagne och andra förfriskande drycker.

Sedan tog man på sig varma kläder och tog en promenad på några minuter till en mysig restaurang där alla fick äta valfritt från menyn.

Stämningen var hög hela dagen och steg om möjligt  när vi åter på hotellet samlades i baren för att varva ner under gemytliga former.

När hela Perssons från Hökerum tog hotellets utsökta frukost i besittning blev det ett långbord som fordrades.

Så vi tackar våra barn och barnbarn med respektive för en upplevelse på vår 50-åriga bröllopsdag som vi alltid kommer att minnas!