Kinds Boulesällskap arrangerade sin traditionella Kindscupen lördagen den 2 juli i klasserna Ös och V65d. I den öppna klassen kom 16 lag till start och i veteran hade 34 lag anmält sig, men ett lag kom inte till start. Öppen-klassen hade samlat ett helt koppel med duktiga spelare från västsverige, vilket även det har blivit en tradition. Bland veteranerna kunde man även i år finna flera lag från västkusten – Helsingborg, Falkenberg, Varberg och Skatås för att nämna några. Själv spelade jag åter med Kenneth Johansson från Varberg – vi vann ju tävlingen förra året. Nu torskade (ordvalet passar väl bra när det gäller västkusten?) vi mot Falkenbergarna Ove Johansson och Romano Percat redan i första matchen. Eftersom vi fick reda på strax efter starten att det ”bara” var 5 omg monrad utan slutspel så var ju dan förstörd – man kan inte vinna om man förlorat en match. Kommenterar detta nedan i min bedömning. Men vi vann resten av matcherna utan att ta några storsegrar och hamnade på en hedersam fjärde plats, efter seger i sista matchen mot Bollebygds Britta och Bertil med 13-12 (tror jag det blev). Vi låg trea inför den sista matchen, och trots att vi vann den hamnade vi fyra. Upplägget är som sagt ingen höjdare!
ÅRETS UPPHÄMTNING stod Sansjö-laget med Jan-Åke Brandt och Hans Johansson för. Mötte Kärnans lag med Inger och Ove Löfgren och låg under med 1-12. Ingen vet – kanske inte ens spelarna själva – vad som hände utan Jan-Åke och Hans började ta poäng och kunde till slut vinna med 13-12 och därmed hela tävlingen. Kärnans fina klotdiff gav dem i alla fall andraplatsen, vilket inte är så vanligt vid upplägg utan slutspel.
Öppenklassens resultat
Veteranklassens resultat
Mitt eget betyg på tävlingen
PLUS: En tävling som lockar många bra lag vilket ger tävlingen en hög klass. Ett stort plus är också att spelarna erbjuds att köpa tillagad lunch. En service som värdesätts och som man ibland till och med saknar på större tävlingar.
MINUS: Ja det är det här med socialt upplägg när tävlingen går en helg: Monrad utan slutspel. Jag har nämnt det tidigare och gör det igen: Det viktigaste kan inte vara att alla kan åka hem samtidigt – det sportsliga bör komma först. Förra året hade man en specialvariant där de 8 första lagen efter 3 omg monrad gick till ett slutspel, resten fortsatte med monradspel. I år blev det alltså så att halva gänget förlorade ju första matchen – inget av dessa kunde därmed vinna tävlingen. Häften av den halvan – alltså en fjärdedel av lagen förlorade även andra matchen och kunde därmed inte få pris. Tre matcher återstår som en transportsträcka innan man får åka hem. Vid ett sportsligt upplägg (det vanliga med 4 omg monrad och slutspel med 16 till A och 16 till B) kan väldigt ofta lag som förlorat de två första matcherna hänga med till A-slutspelet och vinna hela tävlingen. Visst lever spänningen och intresset längre än över 2 matcher? Och hur spelades det i öppenklassen? Där kallades lagen till ett möte när dom spelat en match. Vad som orsakade detta möte är för mig okänt.
Monrad utan slutspel är ett kanonbra upplägg när man spelar på vardagar och bara spelar i en veteranklass – och ännu bättre i veteranklassens V65. Då lockar det många veteraner som samåker och tycker att det räcker med 5 matcher. Och visst – man kan spela det på en helg också, men jag tycker det ska framgå av inbjudan vilket upplägg tävlingen kommer att ha. Information tar bort ovisshet och ev irritation.
