Ydde.se

Lisbeth och jag spelade kval under torsdagen. Samtliga sex spelande motståndare deltar i vinterns InneKnallen, så vi visste att det var duktiga boulespelare vi skulle tampas mot. Erkki och Stig från BRÅ orkade vi inte med riktigt, utan ett par sämre omgångar gav en förlust med 8-13. Denna match följdes av mötet mot Töllsjö-grabbarna Leif och Rune och då fick vi medgång och vann med 13-7. Hade nu +1 i klotdiff inför sista mötet mot Arne och Lars-Erik i BRÅ. Vi hade en vinst var och vinnarna skulle gå vidare. Efter lite underläge i början så gick vi ikapp och hade 10-10 när dom fick 1 poäng till 10-11. Då fick vi världens chans – hade ett klot inne och BRÅ hade ”tvåan” – vi 3:an och 4:an. ”Tvåan” låg fri – om än på långt avstånd – och med mitt sista klot skulle jag avgöra matchen. Tyvärr missade jag och vid 11-11 var tiden slut. Jag sköt ut lillen och det blev en skiljeomgång med ett klot var. Och där misslyckades vi och en snöplig förlust med 11-12 var ett faktum. Att vi var så nära att gå vidare var Lisbeths förtjänst – hennes lägg drog ofta ut så många motståndarklot att vi kunde hänga med våra etablerade motståndare så bra. Och hennes kommentar på väg ut ur hallen: Nästa år ska vi fixa detta… Och jag höll naturligtvis med.

Mitt eget betyg på tävlingen

PLUS: Arrangörerna får allt bättre rutin och har nu fått till ett perfekt upplägg, snyggt och överskådligt presenterat i spelordningar och resultat.

MINUS: Högtalaranläggningen i hallen har sina brister, och gör att all information före spelstart inte kan uppfattas av alla. MEN man saknar dessutom besök och reportage efter varje kvälls spel av Borås Tidning. Inte bara första spelkvällen utan hela tävlingen. Vänta till BT-Fighten i bowling börjar så förstår alla vad jag menar.

Dalsjöfors arrangerade årets sista Månadsfight lördagen den 4 december i klassen V55MXd. 24 lag kom till start – helt godkänt. Sexton lag gick till A-slutspel, övriga åtta till B-slutspel. Själv hade jag förmånen att få spela med Inga-Lill Johansson från arrangörsklubben. En sammansättning som brukar gå som på räls. Denna gång gick väl inte lotten vår väg precis – fick i första matchen möta Britten Wallin och Gert Andersson från Landvetter. Vi blev åsyna vittne till deras starka start, vilket i sig inte var någon överraskning, men när det stod 0-10 såg väl loppet ut att vara kört. Kan inte förklara riktigt vad som hände men när signalen gått och vi spelat pågående omg och en till stod det 10-10. I särspelet bjöd vi Landvetter på ”dukat bord” och förlorade med 10-11.

Ulricehamns Anne-Marie och Lennart Svantesson lyckades vi besegra med 13-8 för att åter springa på ett hårt motstånd – Britta Säfsten och Bertil Ryberg som slutligen vann hela tävlingen. Även här kom vi nästan ikapp: förlust med 11-12. Sista monrad-matchen mot DALs Leena och Otto Valkama gav 13-4 och den kvoten gav oss en 9:e plats och A-slutspel. Hårt motstånd varannan match hade vi vant oss vid, och nu var det Gerd Sandin och Jan-Åke Brandt från Sansjö som skulle visa sig vara oss övermäktiga. Trots ledning med 5-2 torskade vi med 5-13 och dagens tävling var slut för oss. Spelmässigt är jag mycket nöjd när vi bara förlorade med uddaklotet i båda de svåra monradmatcherna. Hoppas vi får revansch så fort som möjligt…

Klicka här för att se resultatlistan!

Mitt eget betyg på tävlingen:

PLUS: Som vanligt god stämning bland deltagande lag och antalet lag fullt godkänt för att få till en lyckad tävling.

MINUS: Bara att beklaga att DAL inte kan få till en slutspelsordning efter gängse regler. Misstänker dessutom att två lag hamnade mot fel motståndare redan i första slutspelsmatchen.

Dalsjöfors månadsfight den 20 november spelades i klassen V55d och samlade 17 lag. Åtta lag till A-slutspel och åtta till B. Ett lag fick avsluta utan slutspel. Själv hade jag förmånen att åter få spela en tävling med Kenneth Johansson (fd Dalsjöforsare) numera hallänning och spelande för Kulknappen. Och det fungerade jättebra, i alla fall i början, men det var många duktiga lag, vilket vi senare fick erfara.

Fick starta mot två Hökerumslag – först paret Jörgensen där vi vann med 13-2 och sedan Egon och Ronnie, där vi vann med 13-6. Matcherna var jämnare än resultatet visar och i tredje matchen fick vi möta Landvetters Inger o Kent Ljungström, en uppgift vi visste skulle bli tuff. Men vi fick en vinst även här (13-8) vilket borde stärka oss inför 4:e matcher. Annars så trevliga Anna-Maria och Ingemar Karlsson från Skara gav oss knappt chansen att kippa efter luft, utan sopade till oss med största möjliga siffror.

Vi hamnade på 3:e plats efter monrad-spelet och fick möta Dalsjöfors-laget med Jan Ahlberg och Lars-G. Axelsson i kvartsfinalen. Efter en jämn match där vi vann med 13-9 var det dags för semifinal. Återigen fick vi möta HÖK-laget med Egon/Ronnie som nu fått igång spelet riktigt bra. Vi torskade med 8-13 och även i match om 3:e plats fick vi stryk mot Sansjölaget (Mona och Roy Carlsson) med 10-13. Men en 4:e plats av 17 lag är absolut godkänt.

Alla i boulekretsar är överens: Sansjö stod för årets skräll när man hemma i Borås boulehall vann finalen i Svenska Cupen Veteran 55. Man besegrade favoriter på löpande band. Vinnarlaget bestod av Gerd Sandin, Jan-Åke Brandt, Reino Lindberg och Bengt-Åke Andersson. Ett stort GRATTIS till lagets och föreningens stora framgång!!!

Läs den utförliga rapporten som Herman Thorell skrivit och som återgivits både på WDBFs och SBFs hemsidor.

När den populära tävlingen ”Kanelboulen” i Kungsbacka arrangerades den 13 november spelade jag tillsammans med Gunhild Carlén. Klassen var V55MXd och man spelade gruppspel där 40 lag spelade i 10 grupper. 16 lag gick till A-slutspel, 16 till B- och 8 till C-slutspel. Det var för oss många okända lag och flera lag som vi visste hade kända kvaliteter, varför vi fick gå in med full koncentration i alla matcher. Och vi började framgångsrikt – 13-0 i första matchen. Även om vi var illa ute ibland så vann vi gruppen genom maximalt 3 segrar. I första slutspelsmatchen mötte vi ett lag från Åsa som tog en ledning med 8-0. Vårt spel haltade helt plötsligt så vi ändrade läggare/skytt vilket var ett vinnande koncept – vi vann med 13-8.

Inger Nyman och Jan Polheimer KUN t.v. och segrarna Gunhild Carlén och Eddy Persson t.h.

Kvartsfinalen vann vi ganska övertygande och när det var dags för semifinal stod Mervi Lundkvist och Bosse Sjöström från Skatås/Landvetter för motståndet. Vi visste att nu måste vi ta fram vårt bästa spel för att ha en chans. Och vi fixade även semifinalen med ett mycket tryggt spel.

Inger Nyman och Jan Polheimer från Kungsbacka hade då väntat en bra stund på att få spela final, och vi som var varma efter en tuff semifinal satte full fart direkt. Tog en ledning med 12-0 efter i stort sett felfritt spel.

Inger och Jan visade varför dom var i final och tog 3 poäng innan vi kunde avsluta och ordnade finalsegern med 13-3.

Klicka här för att se slutresultaten

Mitt eget betyg på tävlingen

PLUS: En trevlig boulehall, kompetent tävlingsledning och god stämning bland deltagande lag. Och framförallt en mycket sportslig samling spelare som i slutskedet visade uppskattning vid bra prestationer, oavsett vilket lag som stod för det.

MINUS: Hittar inget. Skulle vara att Kungsbacka kunde ligga ett par mil närmare Borås i så fall.

Onsdagen den 3 november arrangerade Sansjö sin traditionella ”Färgcupen” som spelas i V55MXd. 47 lag kom till start och man spelade 5 omg monrad samt ett slutspel för de 8 bästa, upplagt så att 1:an och 2:an spelade om 1:a-priset, 3:an och 4:an om 3:e-priset osv.

När slutspelet var klart visade det sig att ”hemmalaget” med Gerd Sandin och Reino Lindberg stod som segrare genom finalvinst mot Larry Young och Maija Juva från Oslo/Norge. På tredje plats kom Birgitta och Sune Blad från Landvetter (till höger på bilden).

Klicka här för att se resultatlistan!

Min uppgift denna dag var domarsysslan. Och mitt eget betyg på tävlingen:

PLUS: Många lag, även om arrangörsklubben stod för ett stort antal. Positivt också att man lockat deltagare på lite längre avstånd. Snabbt sekretariat som gjorde väntetiderna minimala.

MINUS: Man måste ordna så banfördelningen förskjuts så att topplaget inte spelar alla sina matcher på bana 1. Och man ska förskjuta banfördelningen så att man ändå behåller en tydlig åskådarvänlig ordning = efter ledarlaget följer de övriga i monrad-ordning.